Fagerlund: Gyökeres karriär har lagt i full gas
LONDON. Regnet föll, spelare föll till marken – en hel arena lyfte.
Det här var kvällen då en stor anfallare gjorde sin sista Champions League-match för Atlético Madrid.
För Viktor Gyökeres känns det här snarare som början.
När Viktor Gyökeres anteckning torkade in på det där kontraktet förra sommaren var möjligen det här målbilden:
En sen tisdagskväll i maj på The Emirates, fotbollens främsta scen i den mest betydelsefulla klubblagsturneringen. En svensk finalist – den första på tjugo år – som går runt på arenan och tar in värmen från supportrarna.
Gyökeres namn står inte inskrivet i protokollet mot Atlético Madrid. Men hans riv, slit, löpningar och förarbete till det avgörande målet kan ingen ta ifrån honom.
Det kan låta löjligt, ja, rent av provocerande, att påstå att anhängarna härinne har lidit de senaste månaderna. Arsenal leder Premier League och har precis tagit sig till Champions League-final utan att förlora en enda match längs vägen – vad finns egentligen att beklaga sig över?
Men tro mig: rädslan över att kollapsa ännu en gång när guldet ligger där och glimtar har kortat ner stubinen hos många. Om Arsenal kört fast, om målen dröjt, har det märkts på knorrandet från publiken.
Ikväll var ett av säsongens stora undantag.
Lewis-Skelly har hamnat rätt
Det är lätt att glömma att Myles Lewis-Skelly fortfarande är tonåring.
Sedan genombrottet förra säsongen, då han ofta syntes på vänsterbacken trots sina blott 18 år, kom utvecklingen plötsligt av sig. De gånger engelsmannen fått chansen har han inte höjt sina aktier jämfört med de betydligt större Calafiori och Hincapié.
Kanske spelade han helt enkelt på fel position.
I lördagens ligamöte med Fulham överraskade Mikel Arteta många genom att mönstra Lewis-Skelly i sitt naturliga habitat, det centrala mittfältet. Och även om draget slutade med succé hördes mer än en flämtning i pressrummet på The Emirates när dagens startelva släppte.
Frågan är om inte Arteta ångrar att den emellanåt nerviga Martin Zubímendi inte sattes på bänken tidigare. Lewis-Skelly må ha en bit kvar till perfektion – men hans absolut största styrka är att pulsen aldrig skjuter i höjden.
Det var särskilt ett tillfälle i första halvleken som vittnade om Lewis-Skellys stora lugn: trots att bollen låg vid fötterna, och Julian Alvaréz hårt i ryggen, tog han sig ur situationen utan minsta antydan till panik.
Full gas
Atlético Madrid är som bäst när matchbilden blir kaotisk och duellspelet står i centrum.
Och det var inte som att bortalaget saknade möjligheter. Problemet var snarare att Arsenal inte lät sig frustreras av Atletis välorganiserade uppställning på egen planhalva – och de gånger ett försvarsmisstag visade sig var någon snabbt där och räddade upp situationen.
Ibland var det Declan Rice, ibland David Raya och vid ett vitalt skede i andra halvleken Gabriel (som räddade kollegan William Salibas ansikte efter en slarvig hemåtnick). Till skillnad från mötet i Madrid valde VAR att inte blanda sig i huvuddomarens bedömning.
Målet, som kom lägligt strax innan pausvilan, inleddes med en av Gyökeres effektiva löpningar. Svensken inväntade lagkamraterna i bortre delen av straffområdet och skickade vidare bollen, varpå Bukayo Saka så småningom tryckte in den bakom Jan Oblak.
Mot slutet, kort efter att inhopparen Alexander Sörloth snubblat över sina egna fötter i ett annars farligt skottläge, vågade Arsenal-supportrarna höja sina halsdukar mot den dunkla natthimlen. Lewis-Skelly hade då lämnat planen till stående ovationer.
Viktor Gyökeres stod däremot kvar på gräset tills slutsignalen ljöd. Om den nu ens lät – det var snudd på omöjligt att höra från läktaren på grund av euforin.
Regnet föll medan Antoine Griezmann försökte ta in att han har gjort sin sista Champions League-match för Atlético Madrid. Gyökeres karriär? Den har precis lagt i full gas.
No comments:
Post a Comment